Wallgren Veronica

Om man hade fått mer information om cellförändringar hade man inte blivit livrädd när det inträffar
Jag har tagit cellprov en gång tidigare och det var när jag var 23 och det är väl då man börjar göra det. Sen fick jag en kallelse under graviditeten men eftersom du inte får ta cellprov under graviditeten så sköts det upp till efterkontrollen på mvc när Eric var två månader. Som första gången pratade man mest om att ni vet det där "har du gjort cellprov tidigare?", "vi tar det snabbt om du tycker det är obehaligt" osv. Men man får inte någon information om vad det skulle betyda om man har cellförändringar. Eller det har i alla fall inte jag fått. Det är väl säkert olika från mvc till mvc. Men det barnmorskan sa var "du behöver inte oroa dig, cellförändringar är väldigt ovanligt". Och då tänker man inte på det, eller hur?
Provsvaret från man på posten ett par veckor senare, sex veckor tror jag det är. Jag hämtade posten sent på kvällen och provsvaren är ju alltid "normala" så jag la posten på köksbordet och gick upp och la mig för att sova för natten. Men jag kunde inte sova, jag hade en känsla av att det inte var "normala" provsvar i kuvertet så jag gick ner till köket och öppnade kuveret. Och vad stod det? Att prover inte var "normala" och att proverna visade på cellförändaringar. Det stod det i brrevet att jag skulle bli kallad till en läkarkotroll om tre månader till gyn i Varberg där ytterligare ett cellprov skulle tas och en undersökning skulle göras.
Vad som händer nu? Eftersom barnmorskan på mvc sa att cellförändringar är väldigt ovanligt och att man inte pratade mer om det hinner man måla f*n på väggen. Jag hade ingen aning om detta betyyde att jag var sjuk eller inte. Var cellförändringar någonting farligt? Vad händer nu? VARFÖR FÅR MAN INTE DEN INFORMATIONEN? Man hinner bryta ihop och se det värsta framför sig. Men i brevet var dom väldigt tydliga med att informera att det betyder inte att det är en allvarligare förändring och att det i många fall försvinenr av sig självt. Men jag gick jag in på 1177 och läste och läste och läste och jag blev lugnare och lugnare. Detta var ju ingenting farligt. Cellfröänringar kan försvinna av sig självt och jag hade lättare cellförändringar vilket är som det låter, en lättare variant. Och worst case scenario är att man får opereras. Och det är en en "lättare" operation där du operar bort en pytteliten del av livmodertappen där cellförändringarna är med glödtråd eller laser. Efter operationen fortsätter du dagen som vanligt och operationen påverkar ingenting när det kommer till att kunna bli gravid igen. Operationen ger inga följder mer än att du kan ha lite ont.
Och efter att ha läst detta om och om igen tills det var dags att åka till gyn i Varberg kände jag mig lugn. Lugn men oerhört besviken och ledsen på barnmorskan på mvc som målade upp bilden att jag behövde inte oroa mig för cellförändringar är så ovanligt. Men varför får man ändå inte informationen vad som händer om man har det? I alla fall, när jag kom in på gyn i Varberg fick jag träfafde en underbar specialist läkare. Vilken läkare och underbar människa! Jag berätatde för henne hur jag hade känt och att jag nu var lugn men ändå orolig och rädd. Och vad säger hon? Cellförändringar är väldiugt vanligt. VA? Det är vanligt att kvinnor får det och det är så oerhört lätt att åtgärda. Efter detta samtalet kände jag mig kugnare men ännu mer ledsen och besviken på barnmorskan på mvc. Barnmorskan på mvc som sa att det var jätte ovanligt och inte gav någon information och gjorde mig livrädd när det inte var någonting att oroa sig för.
Läkaren gjorde en undersökning där hon tog vävnadsprov från livermodertappen och detta skulle då skickas på analys. Jag kände mig fortfarande lugn och vi pratade mer efteråt där hon sa att hon kunde inte se några "större" cellförändringar men att jag får komma på återkontroll om ett år. Ett par veckor senare kom provsvaren som visade att jag fortfarande hade lättare cellförändringar men att dessa tar kroppen oftast hand om själv och "läker bort" men att jag ska komma tillbaka på återkontroll om ett år. Och när jag var hos läkaren var hon väldigt noga med att trycka på att cellförändringar är inget farligt och att det är vanligt. Men om barnmorskan på mvc hade informerat om detta hade man inte hunnit måla f*n på väggen. Jo visst självklart kunde jag frågar barnmorskan på mvc men eftersom hon sa at det är väldigt ovanligt tänker man inte mer på det. 
 
 
 
 
Morgonmys när det är som bäst
God morgon!
Eric brukar alltid vakna någon gång mellan 06.00 och 06.45 på morgonen och vaknar han runt 06.00 brukar han somna om. Han får då välling och vi försöker lägga om honom. Men när klockan har passerat halv sju brukar det nästan vara omöjligt att få honom att somna om. Och imorse när sambon åkte till jobbet halv sju hade inte Eric vaknat och då hinner man tänka "det är strax dags att gå upp, ska bara njuta av den varma sängen lite till". Men jag somnade om och klockan blev sju och jag somnade om och sen hörde jag Eric och klockan var kvart i åtta! Vad hände där? Han sov fram till kvart i åtta utan att vakna vid sex för att äta. Så länge har han aldrig sovit utan att vakna för att äta. Men jisses vad skönt det var att starta veckan med sovmorgon. 
Vi har hunnit leka och busa. Gegga ner hela pyjamasen i gröt. Eric har börjat med något nytt att när man matar honom tar han ut maten ur munnen med händerna och tittar på den och försöker stoppa in det i munnen igen. Lite som "vad var det nu igen jag fick på skeden?"  Så ja det blir lite kladdigt när han äter. Nu ska vi fortsätta morgonmysa och sen är det dags för att åka och handla. 
 
Vårinspiration


Pastel Pink! - Vårkänslor i luften
 
Armband | Trenchcoat | Top | Sneakers | Jeans | Väska
 
Sponsrat inlägg