Veronica Wallgren

Fullspäckad vecka
Idag slutade jag tidigt och hämtade Eric på förskolan efter han hade sovit. Och då åkte vi hem och gjorde bananplättar. Ska tillbaka till jobbet halv sex för möte och likadant imorgon fast utan att åka hem emellan. Plus att jag har utvecklingssamtal på torsdag så är hemma sent så man njuter verkligen och tar tillvara på dessa stunderna. Nu ska vu fortsätta leka och mysa innan jag ska åka tillbaka till jobbet. 
 
Morgon på vårdcentralen
Idag hängde vi på låset när vårdcentralen öppnade klockan ni för att få kollat och lindat om Erics hand. Vi hade egentligen tid imorgon men tid var så dum plus att omlindingem satt så dåligt så den hade nog inte suttit kvar till imorgon. Vi var först på plats och kom in med en gång, man hinner få gjort mycket när man går upp vid sju ;)
Handen såg väldigt fin ut och nästan alla blåser har torkat, bara några kvar som är vätskefyllda. Så han kommer bara behöva ha bandage ett par dagar till. Och handen såg så fin ut så vi behöver inte komma tillbaka mer. Så himla skönt att det har läkt så fort och att Eric inte har ont. Barns kroppar läkningsprocess är ju fantastisk. Han har inte ont mer och det såg fint ut så då laddar vi för förskola imorgon. 
Bränna handen på spisen
Ja herregud, vart ska man börja och hur ska man börja förklara? Igår var minst sagt en omtumlande och fruktansvärd dag. Sambon och Eric hade ledig förmiddag tillsammans eftersom sambon skulle jobba kväll så Eric skulle inte lämnas på förskolan förrän vid lunch. Jag började jobba tidigt så åkte hemifrån innan dom hade vaknat.
Sambon ringer mig väldigt sällan tidigt på morgonen när jag är på jobbet. Om han ringer när jag jobbar så är det antingen vid lunch eller på eftermiddagen. När klockan var kvart i nio såg jag att han ringde men kunde inte svara för var själv, en minut senare kom en kollega och jag sa att jag var tvungen att ringa tillbaka. Redan då hade jag ont i magen och tänkte "han ringer aldrig såhär tidigt när jag jobbar, vad har hänt?"
När sambon svarar efter en signal hör jag Erics panikskrik och gråtandes i bakgrunden. Och det första sambon säger är "Eric har lagt handen på plattan". Tårarna bara börjar spruta och genom att höra det skriket genom telefeonen fick hjärtat att gå sönder. Sambon hade stått och stekt ägg med Eric på höften vilket vi gör ibland för att låta Eric vara med så mycket som möjligt. Och när sambon hade dragit undan stekpannan från plattan hade Eric böjt sig ner och snabbt lagt handen på plattan. Sambon sköljde Erics hand med en gång och sen gav kylspray och alvedon. Jag bad honom ringa vårdcentralen eller 1177 och bad honom ringa tillbaka. Minuterna har aldrig gått så långsamt och efter en halvtimma ringde sambon tillbaka och sa att dom skulle åka in till vårdcentralen. Jag frågade om jag skulle följa med och det är alltid skönt att vara två så jag sprang ut till bilen. Åkte hem och mötte upp sambon och en helt förstörd och ledsen Eric. 
Eric panikskrek och tårarna bara sputade och han satt och slog handen på mig i bilen för att försöka få bort det som gjorde ont. Det måste gjort fruktansvärt ont i handen och han slog och slog för att bli av med smärtan. Vi baddade med fuktigtrasa och jag försökte distrahera och trösta Eric men det fanns inte en chans. Väl framme på vårdcentralen hade vi en före oss och sen var det vår tur och vi fick komma in med en gång och fick sätta Eric med handen under rinnande vatten. Efter en stund kom två sköterskor in och vi kunde konstatera att han hade bränt alla fingrar förutom tummen och hela handflatan. Han fick någon kylkräm, ipren och blev omlindad. Efter det fick vi träffa läkaren och sa att Eric hade klarat sig bra och både han och sköterskorna var noga med att säga att det är sånt som händer och att vi inte skulle skuldbelägga oss själva och gav oss en kram. Sköterskan lade om Erics hand igen och vi fick en ny tid att komma på återkontroll idag. Eric var nu lugnare och vi satte oss i bilen igen för att åka hem, efter knappt fem minuter i bilen däckade Eric. Inte konstigt, han var ju helt slut. 
I bilen hem börjar sambon gråta. Vi har snart varit tillsammans i åtta år och jag har sett sambon gråta en gång innan. Sambon var helt förstörd och skuldbelade sig själv. Men det är sånt som händer och det går på ett ögonblicksverk. Barn slår sig och sånna här saker händer och man kan inte skydda dom från allt. Min sambo är en helt fantastisk pappa som avgudar sin son och älskar honom mer än någonting annat och det var en ren olyckshändelse som gick på två sekunder.
Jag åkte tillbaka till jobbet när vi hade kommit hem från vårdcentralen och Eric hade sedan sovit i nästan fyra timmar. Och när han vaknade och sedan resten av dagen var han pigg och glad och som sig själv igen. Handen hängde där slappt och han använde den inte men när han kom åt den verkade det inte som att det gjorde ont och som plåster på såren fick Eric chicken nuggets igår till middag. Klart man ska få en av sin favoritmat när man inte mår bra. Idag på förmiddagen var sambon och Eric på vårdcentralen på återkontroll och handen såg fin ut och dom lade om den. Vi ska tillbaka dit på måndag igen för återkontroll och omlinding igen. Men idag har han inte haft ont och använt handen som vanligt och även slagit med handen i väggen och varit helt oberörd av det så det känns väldigt skönt att det inte känns som att han har ont. Men vi har honom hemma från förskolan även imorgon så att handen får möjlighet att läka så bra som möjligt.
Vårt lilla (stora) hjärta, vad det kan bli knasigt ibland <3