Wallgren Veronica

Långledigt
God morgon!
Dagarna rullar på och flyger fram och bloggen får då komma när det finns tid. De senaste två veckorna har det varit mycket jobb men efter dessa fyra härliga lediga dagarna kommer det bli lugnare. Igår var vi uppe vid sjön på dagen och Eric satt vid strandkanten och grävde och plaskade. Han trivdes så bra där så det blir ett ställe vi kommer hänga mycket på under varma dagar. 
Eric reser sig nu utan att hålla i sig men är fortfarande inte särskilt intresserad av att gå. Det är full fart här hemma och han pratar hela tiden och skrattar. Han älskar att vara ute och blir alltid sur när vi går in. Men dessa dagar när det är varmt undviker vi att vara ute på förmiddagen och går ut när han har sovit förmiddag och ätit, runt ett/två tiden. Idag spelar sambon golf och jag och Eric ska ha en mysdag själva. Att gå från att vara själv med Eric fem dagar i veckan (på dagarna) till att få kanske en dag i veckan själva gör att man uppskattar den tiden ännu mer. Idag bjöd Eric på sovmorgon och jag fick sova till åtta (!!!), har väl hänt två gånger det senaste halvåret. Så nu sitter vi och leker och myser innan vi ska åka och göra några ärenden. 
 
Söndagsmys
Jag vet inte om det är att bästa tand håller på att trycka igenom eller om det är efter vaccinationen men i fredags var Eric jätteledsen och det tog tre timmar att lägga honom för natten. Och inatt vaknade han vid fyra och gallskrek, han var jätteledsen och vissa stunder kändes det som att han halvsov och skrek samtidigt. Vi flyttade över honom till våran säng och han somnade sedan i min famn. Det är flera månader sen han sov i min famn och åh vad mysigt det var. Som jag har saknat det och efter han hade sovit på förmiddagen så brukar jag sitta med honom i knäet så han får vakna till. Men istället för att vakna till så somnade han om i min famn. Åh vad man njuter av dom tillfällena. 
Sambon spelar golf idag så jag och Eric har en mysdag och vi har varit ute i trädgården och lekt. Gallrat rabarber och gjort rabarberkräm. Erics favoritställe i trädgården är vid pallkragarna där han kan stå och pilla. Nu sover han och jag ska passa på att vila och ta igen de senaste avsnittet av skam. 
 
Flashback - Ett år sen
Såhär lät det i bloggen för ungefär ett år sen. Den här dagen för ett år sen var vår andra dag på BB och vi njöt för fullt av vår nya familjemedlem och livet i den omtalade bebisbubblan. Så jag tänkte att jag delar med mig av den första delen av min förlossningsberättelse om hur allt satte igång. Vi ni läsa de två andra delarna så kika bara i arkivet :)
På lördagen vaknade jag med ett konstant tryck i nedre delen av magen och det var ingenting jag hade känt tidigare och det var inte någonting jag reflekterade så mycket över egentligen. Jag hade då gått över tre dagar och det jag tänkte då var mest att ja kroppen börjar väl förbereda sig mer och mer inför förlossningen. Så när jag kände saker jag inte gjort tidigare så tänkte jag inte så mycket på det mer än att kroppen förbereder sig. Det här trycket hade jag hela dagen och på kvällen sa jag till min sambo att jag skulle gå och lägga mig. Jag sa att jag vet inte hur natten kommer bli om jag kommer få sovit något så jag går och lägger mig nu så kanske jag för någon timmes sömn. Så jag gick och lade mig och sambon stannade kvar uppe. 
Jag vaknade vid två tiden på natten av att sambon skon och lade sig och jag kände mig alut kissignödig. Jag kände att springer jag inte så kommer jag kissa ner mig. En känsla jag aldrig känt innan. Jag skyndade mig till toaletten och när jag precis hade kommit in i badrummet så var det som att det sa poff och en stor pöl landade på badrumsgolvet. Jag satte mig på toaletten och det fortsatte forsa. Jag förstod då att det var vattnet som hade gått. Jag ropade på min sambo och sa att jag tror vattnet hat gått jag kanske ska ringa förlossningen? Jag torkade upp vattnet, bytte kläder och gick ner på nedervåningen och ringde förlossningen. Vattnet fortsatte rinna men nu sipprade det mer så jag satte mig på toaletten och ringde förlossningen. Eftersom jag inte hade några värkar behövde jag inte komma in men jag fick en tid för undersökning klockan tio på söndagsmorgonen. När vattnet går och man inte har värkar får man inte gå mer än tre dagar så vi visste att senast på tisdag blir det en bebis. Jag duschade och gick sedan och lade mig. Men tankarna snurrade så jag kunde inte sova så jag gick och lade mig och tittade på tv och sen vid halv sju på morgonen somnade jag till en stund. 
Sambon och jag var på förlossningen klockan 10 för undersökning på söndagen och jag hade fortfarande inga värkar. Dom tog ett ctg och kollade fostervattnet och allt såg bra ut så vi fick åka hem och fick en ny tid för undersökning på måndagen klockan tio. Jag mådde fortfarande bra och jag sa till sambon att vi kanske ska åka och handla så har vi mat hemma när vi kommer hem eftersom vi visste att det blir bebis senast tisdag. Vi åkte och handlade och sen när vi kom hem var jag helt slut och jag gick och lade mig på soffan. Vid halv två började jag få värkar men dom var väldigt oregelbundna, dom kom med 30-45 minuters mellanrum så jag tänkte inte så mycket på det och trodde dom skulle avta. Vid sju tiden åkte jag och sambon och köpte pizza och vi satte oss hemma och åt i lugn och ro och vid åtta var det som att allt vände. Värkarna var fram till åtta fortfarande mellan 30-45 minuter emellan men plötsligt var det bara 7 minuter emellan och en halvtimme senare var det fem minuter emellan och när klockan var 10 var det tre minuter emellan och jag hade riktigt ont. Jag bad då sambon ringa förlossningen, att jag skulle ringa och prata i telefon och ta värkar samtidigt fanns inte på kartan. 
Dom frågade bland annat om det gick att andas sig igenom värkarna och vissa gick och vissa gjorde fruktansvärt ont och gick inte att andas sig igenom. Dom frågade även om vi trodde vi kunde stanna hemma en stund till men jag ville gärna åka in så dom svarade att vi var välkomna in. Med tanke på att det är vårt första barn ville jag åka in och att veta att vi kunde bli hemskickade gjorde ingenting. Jag hade inställningen att vi skulle bli hemskickade så tände upp här hemma och tände ytterbelysningen så att det skulle se trevligare ut när vi kom. Skrattar väldigt mycket åt det nu men det är väl förlossningshjärna, för vad spelar det för roll? Vi satte oss i bilen och åkte till Varberg och i bilen ökade värkarna och det var nu bara 2 minuter mellan värkarna och bilresan kändes som en evighet. På parkeringen mötte vi ett till par som skulle in på förlossningen och vi skrattade tillsammans och vankade mor förlossningen. Att ta oss upp till förlossningen tog en stund då jag var tvungen att stanna och ta värkar under tiden. 
I Varberg har dom rum för aktiv förlossning och rum man är i innan förlossningen sätter igång och vi kom in i ett rum för aktiv förlossning. Och jag frågade sambon varför vi var där inne för jag var ju inställd på att åka hem. Att kanske få några tabletter och åka hem igen, vi hade inte ens tagit med BB väskan upp på förlossningen så den låg kvar i bilen. Vi kom in på förlossningen 22.50 och barnmorskan kopplade på ctg och sa jisses vad mycket värkar du har. Vid 23.30 gjorde barnmorskan en undersökning och sa du är bara öppen 3 centimeter men du har 5-7 värkar på 10 minuter. Hon tittade på min sambo och mig och sa, det kommer bli en bebis inatt.