Veronica Wallgren

Vem vabbar när barnen är sjuka?
Eric har varit förkyld till och från den senaste tiden men det har aldrig riktigt brutit ut. Han har varit snuvig och det har pluppat upp tänder under tiden så tror det är tänderna som har gjort honom förkyld. Han brukar nämligen bli förkyld när det kommer nya tänder. Men igår rann det som en fors ur näsan och han hade fått mycket hosta och var allmänt hängig. Så vi bestämde att jag skulle vara hemma med Eric idag. 

Just kring vabb har jag upptäckt att man resonerar väldigt olika. Jag och sambon resonerar så att vi delar på det och försöker vara hemma lika mycket i den mån det går. Vi tycker att det är lika viktigt att Eric är hemma med båda sina föräldrar. Att det inte bara är den ena av oss som är hemma med Eric när han är sjuk. När det kommer till våra jobb så är det väl ingen arbetsplats som inte drabbas när någon vabbar. Man blir en personal kort eller att ordinarie uppgifter kanske inte kan utföras. Men vi resonerar så att den enes jobb är inte viktigare än den andres. Bådas jobb är lika viktiga men vissa dagar fungerar det bättre att exempelvis sambon är hemma eller tvärtom. Som idag fungerade det bättre att jag var hemma. Jag fick ordnat med vikarie igår som kunde täcka för mig och den ordinarie planeringen blev inte drabbad då vi inte hade något "utöver" det vanliga planerat. Denna veckan är sambons chef på semester och sambon ska täcka för honom och idag var det en dag med bara möten så då passade det bättre att jag var hemma. Men imorgon ska samnon vara hemma med Eric. Jag tycker det är fantastiskt mysigt att vara hemma även om det är på grund av att Eric är sjuk. Han är väldigt förkyld men ändå på gott humör. Så vi leker, busar och har väldigt mysigt. 
Just kring vabb resonerar man väldigt olika och det här har jag hört av flera olika. 
  • Jag är hemma och vabbar istället för min partner för jag tjänar mindre än hen och då påverkas inte ekonmin lika mycket. 
Ekonomin påverkas ju klart om man är hemma och vabbar. Men jag tycker ändå man ska dela på det vare sig den ena tjänar mer än den andra.  Vi känner att Eric ska få vara hemma med båda sina föräldrar och att pengar ska inte ha någon betydelse i det läget. 
  • Det fungerar bättre om jag är hemma. Min sambo blir så rastlös och inte vet vad hen ska göra. 
Den anledning tycker jag är så konstig så den kan jag inte alls förstå. Jo visst att man inte kanske kan få gjort så mycket hemma när barnen är sjuka. Men det är ju inte därför du är hemma. Du är ju hemma för att ta hand om ditt barn. Men som idag tex har jag kunnat tvätta och fått städat lite när Eric har lekt. Han är på sitt vanliga humör och energi bortsett från att han är väldigt förkyld. Så mellan myset och leken har jag hunnit slänga in en tvätt men det är ju ingen prioritering. Eric går ju alltid i första hand. 
En vän till mig som är separerad och är ensamstående brukar fördela vabb med sitt ex även om de har varann vecka så att det inte ska bli så att den ena vabbar mer än den andra. Det är ett system som jag tycker låter väldigt bra. 
Hur fördelar ni vabb hos er och hur tänker ni  kring vem som ska vara hemma?
(null)

Underbara pedagoger
Denna veckan är det jag som är hemma och är sjuk. Och något som verkligen gör ont i hjärtat är att åka och lämna Eric på förskolan när jag är hemma. Men hur ska jag kunna ta hand om honom och ge honom det han behöver när jag knappt kan ta hand om mig själv. Usch det är verkligen en jobbig känsla. När jag är hemma vill jag ju att han ska vara hemma med mig men när man knappt kan ta sig upp ur sängen funkar det inte. Men Eric får istället korta dagar på förskolan. Han lämnas senare och jag hämtar honom efter han har sovit lunch. 
Pedagogerna på Erics förskolan är verkligen helt fantastiska. Vilka underbara människor som är så omtänksamma och måna om att man ska må bra. Frågar varje dag hur det är och påminner om att man ska vara rädd om sig. Dom ställer upp och är så snälla när jag börjar röra till det med schemat och ändrar tiderna nu när jag är hemma. Tack snälla för att ni är ni. Ni är fantastiska! Ni åt verkligen vardagshjältar som gör allt för att alla i familjen ska må bra. Ni är guld värda!
Bjuder på en härlig bild från en strandpromenad från helgen i den härliga höstkylan. 
 
Om man hade fått mer information om cellförändringar hade man inte blivit livrädd när det inträffar
Jag har tagit cellprov en gång tidigare och det var när jag var 23 och det är väl då man börjar göra det. Sen fick jag en kallelse under graviditeten men eftersom du inte får ta cellprov under graviditeten så sköts det upp till efterkontrollen på mvc när Eric var två månader. Som första gången pratade man mest om att ni vet det där "har du gjort cellprov tidigare?", "vi tar det snabbt om du tycker det är obehaligt" osv. Men man får inte någon information om vad det skulle betyda om man har cellförändringar. Eller det har i alla fall inte jag fått. Det är väl säkert olika från mvc till mvc. Men det barnmorskan sa var "du behöver inte oroa dig, cellförändringar är väldigt ovanligt". Och då tänker man inte på det, eller hur?
Provsvaret från man på posten ett par veckor senare, sex veckor tror jag det är. Jag hämtade posten sent på kvällen och provsvaren är ju alltid "normala" så jag la posten på köksbordet och gick upp och la mig för att sova för natten. Men jag kunde inte sova, jag hade en känsla av att det inte var "normala" provsvar i kuvertet så jag gick ner till köket och öppnade kuveret. Och vad stod det? Att prover inte var "normala" och att proverna visade på cellförändaringar. Det stod det i brrevet att jag skulle bli kallad till en läkarkotroll om tre månader till gyn i Varberg där ytterligare ett cellprov skulle tas och en undersökning skulle göras.
Vad som händer nu? Eftersom barnmorskan på mvc sa att cellförändringar är väldigt ovanligt och att man inte pratade mer om det hinner man måla f*n på väggen. Jag hade ingen aning om detta betyyde att jag var sjuk eller inte. Var cellförändringar någonting farligt? Vad händer nu? VARFÖR FÅR MAN INTE DEN INFORMATIONEN? Man hinner bryta ihop och se det värsta framför sig. Men i brevet var dom väldigt tydliga med att informera att det betyder inte att det är en allvarligare förändring och att det i många fall försvinenr av sig självt. Men jag gick jag in på 1177 och läste och läste och läste och jag blev lugnare och lugnare. Detta var ju ingenting farligt. Cellfröänringar kan försvinna av sig självt och jag hade lättare cellförändringar vilket är som det låter, en lättare variant. Och worst case scenario är att man får opereras. Och det är en en "lättare" operation där du operar bort en pytteliten del av livmodertappen där cellförändringarna är med glödtråd eller laser. Efter operationen fortsätter du dagen som vanligt och operationen påverkar ingenting när det kommer till att kunna bli gravid igen. Operationen ger inga följder mer än att du kan ha lite ont.
Och efter att ha läst detta om och om igen tills det var dags att åka till gyn i Varberg kände jag mig lugn. Lugn men oerhört besviken och ledsen på barnmorskan på mvc som målade upp bilden att jag behövde inte oroa mig för cellförändringar är så ovanligt. Men varför får man ändå inte informationen vad som händer om man har det? I alla fall, när jag kom in på gyn i Varberg fick jag träfafde en underbar specialist läkare. Vilken läkare och underbar människa! Jag berätatde för henne hur jag hade känt och att jag nu var lugn men ändå orolig och rädd. Och vad säger hon? Cellförändringar är väldiugt vanligt. VA? Det är vanligt att kvinnor får det och det är så oerhört lätt att åtgärda. Efter detta samtalet kände jag mig kugnare men ännu mer ledsen och besviken på barnmorskan på mvc. Barnmorskan på mvc som sa att det var jätte ovanligt och inte gav någon information och gjorde mig livrädd när det inte var någonting att oroa sig för.
Läkaren gjorde en undersökning där hon tog vävnadsprov från livermodertappen och detta skulle då skickas på analys. Jag kände mig fortfarande lugn och vi pratade mer efteråt där hon sa att hon kunde inte se några "större" cellförändringar men att jag får komma på återkontroll om ett år. Ett par veckor senare kom provsvaren som visade att jag fortfarande hade lättare cellförändringar men att dessa tar kroppen oftast hand om själv och "läker bort" men att jag ska komma tillbaka på återkontroll om ett år. Och när jag var hos läkaren var hon väldigt noga med att trycka på att cellförändringar är inget farligt och att det är vanligt. Men om barnmorskan på mvc hade informerat om detta hade man inte hunnit måla f*n på väggen. Jo visst självklart kunde jag frågar barnmorskan på mvc men eftersom hon sa at det är väldigt ovanligt tänker man inte mer på det.