Underbara pedagoger
Denna veckan är det jag som är hemma och är sjuk. Och något som verkligen gör ont i hjärtat är att åka och lämna Eric på förskolan när jag är hemma. Men hur ska jag kunna ta hand om honom och ge honom det han behöver när jag knappt kan ta hand om mig själv. Usch det är verkligen en jobbig känsla. När jag är hemma vill jag ju att han ska vara hemma med mig men när man knappt kan ta sig upp ur sängen funkar det inte. Men Eric får istället korta dagar på förskolan. Han lämnas senare och jag hämtar honom efter han har sovit lunch. 
Pedagogerna på Erics förskolan är verkligen helt fantastiska. Vilka underbara människor som är så omtänksamma och måna om att man ska må bra. Frågar varje dag hur det är och påminner om att man ska vara rädd om sig. Dom ställer upp och är så snälla när jag börjar röra till det med schemat och ändrar tiderna nu när jag är hemma. Tack snälla för att ni är ni. Ni är fantastiska! Ni åt verkligen vardagshjältar som gör allt för att alla i familjen ska må bra. Ni är guld värda!
Bjuder på en härlig bild från en strandpromenad från helgen i den härliga höstkylan. 
 
Om man hade fått mer information om cellförändringar hade man inte blivit livrädd när det inträffar
Jag har tagit cellprov en gång tidigare och det var när jag var 23 och det är väl då man börjar göra det. Sen fick jag en kallelse under graviditeten men eftersom du inte får ta cellprov under graviditeten så sköts det upp till efterkontrollen på mvc när Eric var två månader. Som första gången pratade man mest om att ni vet det där "har du gjort cellprov tidigare?", "vi tar det snabbt om du tycker det är obehaligt" osv. Men man får inte någon information om vad det skulle betyda om man har cellförändringar. Eller det har i alla fall inte jag fått. Det är väl säkert olika från mvc till mvc. Men det barnmorskan sa var "du behöver inte oroa dig, cellförändringar är väldigt ovanligt". Och då tänker man inte på det, eller hur?
Provsvaret från man på posten ett par veckor senare, sex veckor tror jag det är. Jag hämtade posten sent på kvällen och provsvaren är ju alltid "normala" så jag la posten på köksbordet och gick upp och la mig för att sova för natten. Men jag kunde inte sova, jag hade en känsla av att det inte var "normala" provsvar i kuvertet så jag gick ner till köket och öppnade kuveret. Och vad stod det? Att prover inte var "normala" och att proverna visade på cellförändaringar. Det stod det i brrevet att jag skulle bli kallad till en läkarkotroll om tre månader till gyn i Varberg där ytterligare ett cellprov skulle tas och en undersökning skulle göras.
Vad som händer nu? Eftersom barnmorskan på mvc sa att cellförändringar är väldigt ovanligt och att man inte pratade mer om det hinner man måla f*n på väggen. Jag hade ingen aning om detta betyyde att jag var sjuk eller inte. Var cellförändringar någonting farligt? Vad händer nu? VARFÖR FÅR MAN INTE DEN INFORMATIONEN? Man hinner bryta ihop och se det värsta framför sig. Men i brevet var dom väldigt tydliga med att informera att det betyder inte att det är en allvarligare förändring och att det i många fall försvinenr av sig självt. Men jag gick jag in på 1177 och läste och läste och läste och jag blev lugnare och lugnare. Detta var ju ingenting farligt. Cellfröänringar kan försvinna av sig självt och jag hade lättare cellförändringar vilket är som det låter, en lättare variant. Och worst case scenario är att man får opereras. Och det är en en "lättare" operation där du operar bort en pytteliten del av livmodertappen där cellförändringarna är med glödtråd eller laser. Efter operationen fortsätter du dagen som vanligt och operationen påverkar ingenting när det kommer till att kunna bli gravid igen. Operationen ger inga följder mer än att du kan ha lite ont.
Och efter att ha läst detta om och om igen tills det var dags att åka till gyn i Varberg kände jag mig lugn. Lugn men oerhört besviken och ledsen på barnmorskan på mvc som målade upp bilden att jag behövde inte oroa mig för cellförändringar är så ovanligt. Men varför får man ändå inte informationen vad som händer om man har det? I alla fall, när jag kom in på gyn i Varberg fick jag träfafde en underbar specialist läkare. Vilken läkare och underbar människa! Jag berätatde för henne hur jag hade känt och att jag nu var lugn men ändå orolig och rädd. Och vad säger hon? Cellförändringar är väldiugt vanligt. VA? Det är vanligt att kvinnor får det och det är så oerhört lätt att åtgärda. Efter detta samtalet kände jag mig kugnare men ännu mer ledsen och besviken på barnmorskan på mvc. Barnmorskan på mvc som sa att det var jätte ovanligt och inte gav någon information och gjorde mig livrädd när det inte var någonting att oroa sig för.
Läkaren gjorde en undersökning där hon tog vävnadsprov från livermodertappen och detta skulle då skickas på analys. Jag kände mig fortfarande lugn och vi pratade mer efteråt där hon sa att hon kunde inte se några "större" cellförändringar men att jag får komma på återkontroll om ett år. Ett par veckor senare kom provsvaren som visade att jag fortfarande hade lättare cellförändringar men att dessa tar kroppen oftast hand om själv och "läker bort" men att jag ska komma tillbaka på återkontroll om ett år. Och när jag var hos läkaren var hon väldigt noga med att trycka på att cellförändringar är inget farligt och att det är vanligt. Men om barnmorskan på mvc hade informerat om detta hade man inte hunnit måla f*n på väggen. Jo visst självklart kunde jag frågar barnmorskan på mvc men eftersom hon sa at det är väldigt ovanligt tänker man inte mer på det. 
 
 
 
 
Saker jag tänker på efter jag fick barn
Att livet förändras helt galet mycket visste man ju att det skulle göra när man var gravid och här är ett par saker jag har tänkt på som man inte tänkte på så mycket då eftersom man inte hade någon aning om hur det skulle bli att vara förälder.
  • Att man skulle älska sitt barn var ju en självklarhet men att känna den här kärleken som man känner tills sitt barn kan ingen förstå om man inte har barn. Det är en sån speciell och stark kärlek som man aldrig har känt innan. En kärlek som är så stark så det gör ont. En sån stark kärlek som får hjärtat att svämma över när han/hon exempelvis skrattar (eller när man bara sitter och njuter och suger in allat) eller en sån stark kärlek som får hjärtat att värka när ens barn har ont. Det är en fantastisk kärlek som samtidigt gör ont. Men det är den finaste kärleken du kan känna.
  • Att när det plötsligt händer att ens barn sover en timme längre på morgonen hoppar man av lycka. Att klockan åtta kan vara sovmorgon och man är överlycklig! Plus att sover ens barn lite längre tänker man ibland att oj hela morgonen har ju sprungit iväg, haha... 
  • Att innan du fick barn och folk runt omkring dig pratade om amning, att deras barn har fått en tand elelr att deras barn har börjat krypa osv lyssnade man kanske inte jätte mycket. Men nu är det du som pratar om det och vill mer än gärna berätta eller visa att ditt barn kryper. Och ja, jag är den personen som skickar bilder och videos på mitt barn när det händer någonting nytt för man vill ju visa andra hur stolt man är över sitt barn och det är man inte ensam om att tänka. Och ja, jag är den personen som skickar bilder på mitt barn för att visst är han supersöt på denna bilden. 
  • Egentid ger dig möjlighet att ladda upp med ny energi, den behöver du. Man älskar att spendera tid med sitt/sina barn men för att du ska orka och tillföra positiv energi behöver du ta hand om dig själv. Och det är det lilla som räknas. För mig kan det vara att gå ut och springa en halvtimma och jag kommer tillbaka som en ny människa. Jag kan lämna frustrerad och irriterad över att exempelvis Eric har varit gnällig men efter en löprunda kommer jag tillbaka positiv med ny energi och har lagt den negativa gamla energin bakom mig.
  • Allt det där tjatet som alla kom med, sov när bebisen sover och man tänkte ja ja. Men den sömnen behövs, ibland räcker det med en liten power nap för att du ska känna dig som människa igen.
  • Att en liten klapp på kinden, kram eller puss från ens barn får hjärtat att svämma över och du glömmer dom bekymmer du precis satt och tänkte på och dom problemen känns inte lika stora längre.